Mili-Powerskin_1Alla iPhoneägare har säkert upplevt det. Det är lika frustrerande varje gång det händer, och det kan till och med vara ödesdigert. Det är bara att erkänna, det som är iPhones styrka bidrar också till dess största svaghet. iPhone får oss att surfa mer mobilt, använda olika appar och faktiskt bara pilla på den för att det är så roligt. Varje gång du använder din iPhone förkortas givetvis batteritiden – den stora skärmen drar en hel del ström – och förr eller senare får du varningsmeddelandet om att det bara återstår 20% batteri. Sedan går det fort – men det kan dröja tills du får möjlighet att ladda upp din iPhone igen.

För de där tillfällena finns det extrabatterier som ger din iPhone längre batteritid, de flesta av dem är av den typ som pluggas in i iPodkontakten på undersidan av din iPhone – något som gör den otymplig och dessutom känslig för knäckande rörelser som kan bryta av extrabatteriet. Här kommer MiLi Powerskin in i bilden, ett extrabatteri som faktiskt även fungerar som ett skyddande skal utan att göra din iPhone allt för otymplig. MiLi Powerskin ska enligt tillverkaren vara världens tunnaste extrabatteri för iPhone, och det är en riktigt smidig lösning för de där tillfällena när du vet att det kan dröja innan du kommer kunna ladda telefonen.

MiLi-Powerskin_2

Batteriskalet har en kapacitet på 1200mAh (Li-Pol) och tar ungefär två och en halv timme att ladda fullt via usb (beror givetvis på om du laddar via strömadapter eller datorn) och ska räcka till något av följande:

  • 230 timmar standby
  • 3.9 timmars taltid på 3G-nät och 8h på 2G nätet.
  • 3.9 timmar surf på 3G-nät
  • 19 timmar musikspelande
  • 5.4 timmars videotittande

Visst, din iPhone blir lite otympligare både till storlek och vikt – men det kanske du kan leva med när batteritiden nästan fördubblas samtidigt som din ögonsten skyddas mot skrapor och lättare stötar? Det är svårt att mäta batteritider, men när jag använt MiLi Powerskin i några veckor kan jag konstatera att tillverkarens angivna tider nog ligger mycket nära sanningen. Jag har inte upplevt att min iPhone blivit för klumpig heller, och den går lätt ner i jeansfickan med batteriskalet på.

Själva extrabatteriet är gjort i ett högglansigt svart plastskal som är väldigt halt och tyvärr fungerar som en fingeravtrycksmagnet. Batteriskalet består av två delar så att du kan skjuta in din iPhone och sedan låsa fast den med toppdelen av batteriskalet. Alla knappar, kameralinsen och portar är lätt åtkomliga. Enligt tillverkaren ska detta vara världens tunnaste batteriskal, om det verkligen är det låter jag vara osagt, men den är i alla fall fyra millimeter tunnare än Mophies Juicepack Air som Suzanne testade här tidigare (som även det påstås vara världens tunnaste batteriskal). På undersidan av MiLi Powerskin finns en miniusb-port, och på baksidans nedre vänstra kant hittar vi små blå leddioder som indikerar laddningen. När du har batteriskalet monterat och ansluter en laddare kommer först din iPhone att laddas, därefter batteriskalet. Du kan synkronisera med iTunes när du har batteriskalet på och du använder då miniusb-kabeln som följer med (helt vanlig miniusb – usb).

Om du ska ut på en långflygning eller resa där du inte kan ladda din iPhone är det här ett givet köp, och om din iPhone inte brukar räcka hela dagen och du kan tänka dig att få en lite tjockare, lite tyngre mobil är det också ett givet köp! Jämför jag priset – 549 kronor hos Kapten X som lånat ut ett exemplar för test – med motsvarigheten Mophie Juicepack Air som kostar 799 kronor hos Macoteket och 869 kronor hos Apple Store känns Mili Powerskin riktigt prisvärd. Ett bra köp som jag kan rekommendera varmt!

Taggar:
 

SuzanneI dag är en stor dag – det är nämligen dags för min första gästbloggare här på Skrufve.se!

Först ut är Suzanne Fors, en välkänd mobilälskande tjej som bloggar på Telias iPhoneblogg, sin egen sajtPocketblogg och som även syns mycket på både Bloggy och Twitter.

Suzanne har testat Mophies supersmarta extrabatteri för iPhone, Juicepack Air. Här är hennes test:


mophie_air

Alla som har en iPhone vet att det finns en brist som alla vet om men som ingen egentligen pratar om. Batteritiden. Vi accepterar den då resten av telefonen är så underbar så vi kan helt enkelt inte vara utan den. Men det finns botemedel även mot detta. I höstas skaffade jag mig en försäkring, en Mophie Juice Pack Air. Detta gör att jag har ett par timmar till med tal och surftid. Jag har den nästan alltid laddad och redo i min väska och detta gör att oavsett var jag är, så vet jag att jag kan använda min iPhone lite till.

Då jag har en vit iPhone blev det så klart även ett vitt batteri. Men de finns även i svart och lila. Har även sett att den finns i rött på internet. Extrabatteriet skall passa både iPhone 3G och iPhone 3GS. Jag köpte mitt på Macoteket på Kungsgatan i Stockholm för 799 kr. Batteriet ser ut som ett stort tjockt skal som man sätter iPhonen i. Man kan tycka att telefonen känns lite klumpig med batteriskalet på, men jag har sett andra extrabatterier där man sätter på en klump i botten på iPhonen och det känns i alla fall för mig som en klumpigare lösning.

Jag kan klart rekommendera detta extrabatteri – både för att det är enkelt och lätt att ta med sig och för att det verkligen ger mig mer tid med min iPhone.

Juicepack Air ger så här mycket extra batteritid:

  • Standbytid – Upp till 270 timmar
  • Samtalstid – Upp till 4,5 timmar med 3G | Upp till 9 timmar med 2G (10 timmar på 3GS)
  • Internetanvändning – Upp till 4,5 timmar med 3G | Upp till 5,4 timmar med Wi-Fi (8 timmar på 3GS)
  • Ljuduppspelning – Upp till 20 timmar (27 timmar på 3GS)
  • Videouppspelning – Upp till 6 timmar (9 timmar på 3GS)

Pris: 799 kronor, Macoteket.


Stort tack till Suzanne för hennes test! Tyckte du att detta test var intressant? Då kan jag glädja dig med att jag just nu testar en liknande, men billigare, lösning – Mili Powerpack för 499 kronor. Testet kommer att publiceras under veckan.

Taggar:
 

iGroove1

Det finns otaliga iPhone/iPod högtalare ute på marknaden i dag, de flesta är ganska snarlika både till utseende och till ljudet (som oftast brukar vara ganska tunt vilket beror på att det oftast är en kompromiss med storlek och pris). Sedan finns det de som sticker ut från mängden. Klipsch iGroove SXT WWI ser kanske inte mycket ut för världen, men ljudet imponerar stort.

När jag först packar upp Klipsch iGroove SXT WWI möts jag av en snygg högtalare med en design som visserligen inte sticker ut så mycket från mängden. Högtalaren är kompakt och tung, svart med detaljer i silver. Den är stilren och elegant men nästan lite tråkig. Samtidigt är det en fördel med iGroove, den smälter in nästan var som helst. Under testerna har den fått flytta med till kontoret, vardagsrummet, köket och sovrummet – och ingenstans har den sett felplacerad ut. Nu är kanske inte designen det viktigaste när det gäller högtalare, men helt oväsentligt är det inte.

Här är en video som visar iGroove SXT WWI:

Det finns bara tre knappar, placerade på ovansidan: till/från och volym upp och ned. Strömknappen lyser rött i standby och blått när högtalaren är aktiv. Knapparna är små och kräver att du trycker ganska hårt för att de ska svara. En tydligare respons hade varit önskvärd. För att styra övriga funktioner finns givetvis en fjärrkontroll som fungerar riktigt bra, även om jag personligen gärna hade sett knappar för att byta spår placerade på högtalaren (jag har en förmåga att förlägga små fjärrkontroller).

iGroove3

På sidan av iGroove hittar vi det som skiljer den från sina konkurrenter – här finns hål för de inbyggda bashögtalarna – något som verkligen gör skillnad för ljudet. Håller du handen för när du spelar en bastung låt känner du verkligen hur basen jobbar – det kommer en rejäl luftström. I mitten av framsidan på iGroove sitter själva dockan, Klipsch skickar med ett gäng adaptrar så att din iPhone eller iPod ska sitta stadigt oavsett modell. På baksidan hittar vi förutom strömanslutningen även AUX in och S-video ut.

WWIKlipsch iGroove SXT WWI heter högtalaren – men vad står WWI egentligen för? WWI innebär att det är godkänt av Apple som ett tillbehör som ”Works With iPhone”. Du slipper alltså de där irriterande varningarna om att ”detta tillbehör är inte avsett för användning med iPhone”, och högtalaren lider inte av de störningar som annars kan uppstå när din iPhone söker nät, hämtar data i bakgrunden, får ett samtal eller sms. När du får ett samtal tonas volymen automatiskt ned och din iPhone ringer. När samtalet är slut tonas musiken in igen och fortsätter spela. För bästa resultat med en iPhone bör du alltså definitivt välja en WWI-högtalare.

Hur är då ljudet? Jag hade väldigt höga förväntningar på Klipsch iGrove SXT WWI, särskilt efter mina tester av Klipsch Image S2m och Image S4i som båda är riktigt bra In-ear-headset. Det första jag slås av när jag sätter igång iGroove är vilket fylligt ljud och tyngd i basen den lilla lådan levererar, och det märks att Klipsch satsat lite extra och byggt in bashögtalare.

iGroove5

iGroove SXT WWI har 2 stycken 2.5” långslagiga bashögtalare och två stycken 0.75” diskantelement och alla element har individuell förstärkning. Värt att notera är även att diskantelementen är s.k. hornhögtalare (en uppfinning av Klipsch) – utan att fördjupa mig allt för djupt i tekniska termer och audiofilins underbara värld så är det högtalare där ljudtrycket från membranet förs över till luften via en tratt (hornet). Själva idén är att det ger en högre verkningsgrad än traditionella membranhögtalare samt att ljudet får en bättre dynamik. Basen är behagligt kraftfull och tung, ljudbilden får beskrivas som varm och inte fullt så neutral, mellanregistret känns trots detta distinkt – något som till viss del sker på bekostnad av diskanten som inte riktigt till fullo kommer till sin rätt. När jag höjer volymen till de högre lägena levererar inte iGroove SXT riktigt fullt ut, ljudbilden blir mer ansträngd och särskilt mellanregistret får svårt att leverera – men detta är något som gäller de flesta ljudsystem oavsett tillverkare. Vi får inte glömma att detta ändå är en väldigt liten iPod/iPhonehögtalare som faktiskt är lätt att plocka med sig – och att jämföra den med riktiga ljudanläggningar blir inte helt rättvist.

iGroove6

Jämför jag med t.ex Logitechs motsvarigheter eller Bose Sound Dock så står sig Klipsch iGroove riktigt bra och utklassar Logitech och är nästan i samma höga ljudkvalitet som den större och betydligt dyrare Bose Sound Dock. Kvalitetsmässigt och materialmässigt känns iGroove som den givna vinnaren över konkurrenterna. Med detta i åtanke vill jag påstå att Klipsch lyckats riktigt, riktigt bra och är ett riktigt bra köp.

iGroove2

Vill du ha mycket och framför allt välljudande ljud ur din iPhone eller iPod som utan problem fyller ett normalstort rum så är iGroove SXT WWI helt klart ett mycket bra alternativ. Vill du dessutom slippa betala en halv förmögenhet och ändå få en gedigen kvalitet är det ett givet köp!

Om du har en musikälskande vän med iPhone skulle jag vilja slå ett slag för denna iPodhögtalare som den perfekta julklappen!

RAMmount1

Det fullkomligen svämmar över av iPhonetillbehör på marknaden, men för dig som är på jakt efter en bra iPhonehållare till bilen finns det inte så många olika att välja mellan. Jag har testat en passiv hållare från RAM Mount, ett amerikanskt företag som specialiserat sig på hållare för gps:er, telefoner och ja, i stort sett det mesta som kan hållas.

Den hållare jag lånat in för ett test kommer från iPhonebutiken.se och kostar 499 kronor. Det är en rejäl hållare i sann amerikansk anda. Ingen tunn böjbar plast här inte, i stället är det en stadig kompositskapelse som utan tvekan skulle platsa in i vindrutan på en Hummve.

RAMmount3Systemet, ja det är faktiskt ett system med utbytbara hållare som fästs till sugproppen och armen, är flexibelt tack vare sina två kulleder. Det går att vrida hållaren mycket så den borde passa alla vindrutor oavsett lutning. På sidan av armen sitter en plastskruv som används för att låsa armen och hållaren i den position som önskas. Själva iPhonehållaren skruvas fast med två bultar (!) i den platta som sitter fast på armen. Har du en annan telefon eller gps så kan du alltså investera i en hållardel och sedan byta mellan dem utan att behöva ta loss sugproppen från vindrutan.

iPhonen hålls fast stadigt och snäpps på plats genom en tunga som greppar om telefonens överkant – lika lätt som det är att sätta telefonen i hållaren är det att ta loss den. Vill du vrida din iPhone till liggande läge (tex för att köra navigon eller TomTom) – då måste du först lossa skruven på sidan och sedan vrida och låsa fast den igen (om du inte hittat ett mellanläge genom att inte dra åt skruven helt). Sugproppen är av en tjock gummiplatta och sitter stadigt som bara den – jag har inte märkt av några tendenser att släppa från rutan hittills.

När iPhonen sitter i hållaren är alla uttag fortfarande åtkomliga, så du kan använda din vanliga billladdare och plugga in headsetet om du vill det. Det enda jag kan anmärka på är att det inte sitter någon skyddande gummiplatta på insidan av själva iPhonehållaren, det känns som att iPhonen ligger direkt mot hållaren, något som kan ge skrapmärken. Jag har försökt se om min iPhone blivit skrapad, men hittils har jag inte sett något (den är lite skrapad redan som det är), men det är en enkel sak att sätta dit en bit självhäftande filt t.ex om du är orolig för skrapor.

RAMmount2

Sammanfattningsvis är RAM Mounts iPhonehållare en riktigt stadig sak som gör det den ska – den vinner inga snygghetspoäng men är mycket flexiblare än t.ex. Griffins Windowsseat som jag använder till vardags, då du faktiskt kan byta ut hållardelen och använda armen med en annan RAM-hållare.

  • RAM Mount för iPhone med sugpropp för vindruta, 499 kronor, iPhonebutiken.se
Taggar:
 

Har du köpt en ny Mac har du kanske insett att du inte längre kan plugga in din skärm eftersom Apple gått över till nya Mini Display Port. För att kunna använda din gamla skärm (VGA eller DVI) krävs en adapter, något Apple inte längre skickar med de nya Macarna. Apple tar 279 kronor för en sådan adapter i Apple Store. Jag ville komma lite billigare undan och hittade en adapter från Kina på eBay för 89 kronor istället. Givetvis inte Apple original, men den kanske fungerar lika bra? Sagt och gjort, jag köpte den och väntade ett par veckor.

Minidisplay

När adaptern väl hade hittat hem hela vägen från Kina slogs jag av att påsen den låg i var i det närmaste en kopia av Apples förpackning, men sedan tog liknelserna slut. Kina-adaptern var större än Apples och dessutom i en grå plast som avviker från Apples klassiska vita skapelse.

minidisplay2

Den kinesiska adaptern må inte vara lika elegant som Apples, men den känns gedigen och rejäl. Sladden är lite längre, och sladdfästet är lite grövre och känns mer pålitligt.

MiniDisplay1

Själv DVI-kontakten och skruvfästena ligger på utsidan på den kinesiska varianten, något som bygger på storleken ännu mer.

minidisplay3Själva Mini Display Port-kontakten är även den stadigt inbyggt i den grå plasten. Kort sagt – den kinesiska adaptern är lite större, lite fulare men stadigt byggd.

Den viktigaste frågan är väl om den funkar? Svaret är ett ja! Jag har nu kört med Kina-adaptern dagligen på jobbet i snart 2 månader, setupen är en Macbook Pro Unibody 17″ och en Apple Cinema HD Display 23″. Jag har jämfört med den kinesiska varianten för att se om det blir några störningar i bilden, och glädjande nog märks ingen skillnad alls. Jag har även tagit in mina kollegor som fått jämföra, ingen har sett någon skillnad. Jag använder adaptern dagligen och den kopplas i och ur ett par gånger under dagen när det är dags för möten och att ta med sig hem Macbooken. Så här långt visar adaptern inga tecken på att börja glappa, kablarna sitter ordentligt förankrade i plasten.

Vill du spara ca 200 kronor på en Mini Display Port till DVI-adapter och kan leva med en grå, lite klumpigare, adapter fungerar alltså den kinesiska no-name adaptern precis lika bra som Apples original. Priserna varierar på eBay, men säljaren jag köpte av har just nu en pågående auktion med köp-nu pris på 16.99 dollar (117 kronor) – på bilderna ser den lite ljusare ut än den jag köpte men det är antagligen samma sorts adapter. Gör en sökning på eBay efter ”Mini Display Port to DVI” alternativt ”Mini Display Port to VGA” om du har en äldre skärm. Min adapter har jag köpt här.

Har du köpt en sådan här adapter i Sverige? Tipsa i kommentarerna och skriv några rader om vad du tycker!

Taggar:
 

pepparkaksrulleFörra veckan twittrade jag upp en bild på en pepparkaksdammsugare, och då menar jag inte ett pepparkakshus i form av en vanlig dammsugare utan en klassisk dammsugare i ett nytt juligt utförande. Det verkade som den lilla kondisbiten engagerade många av mina läsare – så givetvis måste jag följa upp med ett test!

Dammsugare, punschrulle, trådrulle eller arraksrulle – kärt barn har många namn sägs det, och det gäller i högsta grad denna lilla godbit. Ingen vet riktigt när den första dammsugaren gjordes eller ens varifrån den kommer, men det är en riktig storsäljare. Antingen älskar man eller hatar dammsugaren. Dammsugaren består traditionellt av en fyllning med kaksmulor och arrak, grön marsipan runt om och ändarna på rullen är doppade i choklad. Alla konditorier har sina egna recept, så smak och konsistens kan variera. Den mest kända är Delicatos dammsugare som finns nästan överallt. Delicato är även de som står bakom den nya modell jag testat – pepparkaksdammsugaren!

pepparkaksrulle3

Pepparkaksdammsugaren ser ut som en bit pepparkaksdeg som rullats och fått ändarna droppade i pepparkakskristyr. Den är lika stor som de vanliga traditionella gröna dammsugarna. Jämför jag med en Mighty Mouse kan man vi se att pepparkaksrullen har en riktigt smidig storlek och är lätt att hålla i ena handen utan något kladdande eller smulande när du minglar i kafferummet på jobbet. En Mighty Mouse hade inte smält in lika bra i omgivningarna – solklar vinnare i denna miniduell är pepparkaksrullen!  Pepparkaksrullen fungerar dessutom utmärkt som en konversationsstartare då den garanterat väcker uppmärksamhet. Alla – från 58-årige Bosse på statistikavdelningen till 24-åriga Johanna på säljavdelningen – kan relatera till dammsugaren, och de flesta tycker det är en rolig idé. Det är möjligt att pepparkaksrullen faktiskt kan slå ut det klassiska hundtricket, men det överlåter jag åt er läsare att pröva.

Pepparkaksrulle2

Så, den ser med andra ord ut som en pepparkaka, men hur är det med smaken då? Ja, där vill jag vara brutalt ärlig och säga att liknelserna tar slut. Pepparkaksrullen smakar… vanlig dammsugare – fast med liiiite, liiite ingefära och kanel. Det är med andra ord en väldigt liten skillnad, och skulle jag göra ett blindtest med slumpvis utvalda kollegor i fikarummet är jag säker på att de flesta skulle identifiera rullen som en helt vanlig klassisk dammsugare. Pepparkaksrullen är god, men den ger inte den där juliga pepparkakskänslan det yttre bygger upp förväntningarna på. Jag hade hoppats på pepparkaksdegssmak (ja, jag kan äta en hel del pepparkaksdeg innan jag mår illa).

Jag tycker ändå att Delicatos initiativ är värt lite uppskattning – att göra en ny variant på en kondisklassiker är inte helt lätt – men snälla Delicato, prova att blanda ner lite riktig pepparkaksdeg! Jag tror det kan bli en riktig succé då!

Uppdatering!
Eftersom så många av er läsare hört av er och sagt att det visst smakar mycket pepparkaka började jag misstänka att det var personalmatsalens pepparkaksrullar som inte riktigt höll måttet. Jag gick ner och noterade att de inte är några storsäljare på jobbet, det fanns lika många kvar som när jag köpt mina. De låg på ett fat i en kyldisk, och alltså inte förpackade. Så jag bestämde mig för att ge Delicato en chans till. På den lokala ICA-butiken köpte jag ett fempack pepparkaksrullar. De var mycket mjukare och ”saftigare” än den jag testade på jobbet. och håll i er mina vänner – de smakade mycket mer pepparkaka! :) Och de är ruskigt goda – när de är riktigt färska! Så jag får korrigera mitt test – det beror alltså helt på hur rullen förvarats och hur färsk den är när du köper den.

Min teori är att du köper de godaste pepparkaksrullarna när de är inplastade – på caféer tas de gärna ur sina förpackningar och läggs på fat för att locka mer till köp, men det innebär även att de torkar och förlorar mycket av sin smak.

  • Pepparkaksrulle, Delicato.
  • Systemkrav: Sötsug, minst 48 gram ledigt magsäcksutrymme, starkt kaffe rekommenderas som tillbehör.
  • Pris: ca. 10-15 kronor.
  • Var: Bensinmackar, kondis, godisautomater och konferensbord (ofta gratis i samband med långtråkiga möten)
Taggar:
 

Settlers

Vad passar bättre när man är sjuk och soffliggande än att spela iPhonespel? Mitt senaste riktiga fynd i App Store är Settlers (länken öppnar iTunes) från Gameloft.

Många med mig har nog spelat en hel del strategispel genom åren, och Settlers har nått lite av en kultstatus i strategispelskretsarna. Den första delen i Settlersserien släpptes redan 1993 till Amiga och kom till PC året efter. Vi Macägare fick vänta tills Settlers II kom till Mac 1997. iPhonespelet som nu finns ute i App Store påminner mest om Settlers III och IV.

settlers-2I korthet för de av er som inte spelat Settlers förut går spelet ut på att bygga upp ett blomstrande samhälle och sedan erövra motståndarens territorium. Du kan spela som romare, viking eller mayaindian. Grafiken kan bara beskrivas som gullig, det kryllar av små knubbiga settlers på skärmen, husen är idylliska, i skogen betar rådjur och det hoppar fisk i vattnet. När geologerna hittar guld skriker de ”jippiii”. Husen är förvånansvärt detaljerade, även om iPhoneversionen fått den lite enklare grafiken som motsvarar Settlers III, och du kan zooma ut och in i kartbilden. Alla menyer är enkla och lätta att använda med ett finger. Enda gången du behöver använda två fingrar är för att markera soldater eller specialister. Spelet fungerar ovanligt bra på iPhones lilla skärm och känns logiskt och genomtänkt med menyer, panoreringar och kommandon.

Settlers3

Settlers är ett ganska komplext spel, det gäller att bygga hela kedjor. Vapensmeden behöver järntackor och kol – järnsmältaren behöver järnmalm och kol för att göra järntackor, för att smältaren ska få sitt järnmalm krävs att järngruvan får fisk, bröd och kött. För att bagaren ska kunna göra bröd krävs att kvarnen fått säd av bonden. Och på den vägen är det. Även om du bygger allt du behöver (vilket inte heller är lätt eftersom du måste se till så du har tillräckligt med plankor och sten) så kan det bli stopp – du måste ha tillräckligt många settlers som kan vara bärare så att allt hamnar där det behövs.

Settlers-4

Så fort du byggt upp grunden i samhället gäller det att skicka ut geologer på jakt efter guld, järn och kol så att du kan börja tillverka verktyg, vapen och rustningar så att du kan bygga upp din armé med svärdsmän, bågskyttar och sjukvårdare och varför inte en katapult för att storma fiendens torn? Du kan även skicka tjuvar för att sno det du saknar från fienden. Är du för långsam med att rusta upp din armé kommer fienden att anfalla dig och försöka ta dina torn. För varje torn fienden tar förlorar du en bit mark med de byggnader som är på den, och då kan det vara svårt att reparera skadan. Det gäller alltså att vara snabb och ta initiativet, Anfall är bästa försvar ;)

I denna teaser för Settlers kan du även se lite hur det ser ut när du spelar:

Settlers kostar 49 kronor och ger dig många, många timmars spel och en rejäl nostalgikick. Jag rekommenderar verkligen Settlers som i mina ögon kan vara årets bästa spel för iPhone – köp det här: Settlers

Taggar:
 

iMac_1

Apple lanserade nyligen två nya iMacar – en 21.5” och en 27” modell. Den största synliga skillnaden mellan gamla och nya iMac är skärmformatet som nu är i 16:9 – de bredaste Macarna någonsin. Jag har testat instegsmodellen som är på 21.5”.

iMacs design är i sann Apple-anda elegant och minimalistiskt. Jonathan Ive, Apples designchef, säger att tanken med den nya iMacdesignen är att inget ska vara distraherande för ögonen, fokus ska ligga på det som visas på skärmen. Se filmen med Ive här:

Nytt är att chassiet nu är i unibodydesign – precis som på de bärbara Macarna. De nya iMacarna är alltså helt i aluminium, borta är den svarta plastbaksidan som föregångaren hade, och på framsidan går skärmglaset nu hela vägen ut till kanten utan någon aluminiuminramning. Det är en liten detalj, men faktum är att det förstärker känslan av en enda stor skärmyta.

imac_2

iMacen har även blivit bredare – skärmen har nu ett nytt 16:9 förhållande. Upplösningen på 21.5”-modellen är 1 920 x 1 080 pixlar (Full HD). Som med alla glansiga skärmar blir det en hel del reflektioner och speglingar, men inte störande mycket. Skärmen har, precis som alla Macar i dag, LED-belysning som ger ett mycket jämnare bakgrundsljus och som dessutom är mycket energisnålare. Nytt är även en så kallad IPS-teknik (In-plane Switching), bakom denna märkliga förkortning döljer sig tekniken som ger iMacen de otroligt goda betraktningsvinklarna – 178 grader både horisontellt och vertikalt. Färgerna är mycket livfulla och välbalanserade och svärtan gör filmtittande till en njutning när det kommer mörka partier i filmen. Skärmen känns dessutom väldigt kvick och jag märker inga tecken på eftersläpningar när jag ser på film. Jag upplever iMacens skärm som helt i klass med Apples nya 24” LED Cinema Display som jag nyligen testade (läs testet här).

iMac_3

På baksidan av iMacen finns audio-in och ut, fyra USB-portar och kontakter för FireWire 800 (snålt nog bara en enda Fw800-port), nya standarden DisplayPort och Ethernet. iMacen är en dröm för de som precis som jag inte tål sladdhärvor och förgreningsdosor, en enda kabel – strömsladden – är det som behövs. Tangentbordet och musen som skickas med är trådlösa, mer om dem senare.

Den nya Mini-DisplayPort-kontakten ger möjlighet för video ut, vilket innebär att du kan använda den för att ansluta en andra skärm om du vill ha ännu mer arbetsyta. Storebrorsan med sina 27” har även stöd för video in, vilket gör det möjligt att använda iMacen som en skärm till en annan dator. Ska du använda en extraskärm till din iMac kommer du antagligen att behöva köpa till en adapter (DVI – MDP) eftersom de flesta bildskärmar fortfarande använder sig av DVI, tyvärr har Apple snålat in rejält och bjuder inte längre på någon adapter.

På höger sida av iMacen hittar vi en SD-kortläsare (nytt för iMac-serien) och dvd-läsaren. Som vanligt finns en iSight-kamera diskret infälld i skärmens överkant. Kameran levererar riktigt hyfsade bilder även under dåliga ljusförhållanden.

iMac_6

Även iMacens fot har fått sig en diskret finputsning, designen känns igen men den är ännu lite smidigare och tunnare. Precis som med föregångarna kan du luta skärmen, men inte höja eller sänka den – något jag gärna skulle se på nästa generations iMac och Cinema Display.

iMac_7Testexemplaret jag fått låna är instegsmodellen för 11 495 kronor med en 3.06 GHz Intel Core 2 Duo processor, 4GB RAM-minne och en hårddisk på 500 GB. Grafikkortet är ett NVIDIA GeForce 9400M med 256 MB delat minne – alltså inte det värsta du kan få tag i rent prestandamässigt, och inte något för dig som vill spela de mest krävande nya spelen.

Även om grafikkortet känns lite gammalt är det ändå mycket fart i den här iMacen och att jobba i Adobes CS4 och de vanligaste programmen som iWork, iLife och Office 2008 är en behaglig uppgift. Grafikkortet har heller inga problem att leverera HD-upplösta filmer. Under mina tester känner jag faktiskt aldrig att iMacen inte skulle räcka till, tvärtom flyter det på riktigt bra, och de 4GB minne som Apple skickar med som standard räcker långt.

Känner du att du vill ha en lite vassare iMac med större hårddisk kan du välja till ett ATI Radeon HD 4670-grafikkort och 1TB hårddisk och landa på summan 14 495 kronor. Nöjer du dig inte med det kan du alltid maxar upp en 21.5” iMac får du en 3.33 GHz Inte Core 2 Duo processor med 8GB RAM-minne, 2TB hårddisk och ATI Radeon HD 4670 för 21 515 kronor, men frågan är om den konfigurationen känns så prisvärd – det kan vara idé att istället börja snegla lite på 27” modellen med dess olika konfigurationsalternativ istället.

iMac_5

Nytt när du köper denna iMac är att du får med nya Magic Mouse (läs det testet här) och ett trådlöst tangentbord. Tangentbordet ser precis ut som det gamla trådlösa aluminiumtangentbordet men behöver bara två batterier jämfört med tre i den äldre modellen. Sammankopplingen sker ovanligt smidigt när du startar iMacen för första gången – men i den Magic Mouse som följde med min testdator satt batterierna redan i, fast felvänt. Det tog ett tag innan jag kom på att jag var tvungen att vända på batterierna. Sedan skedde ihopkopplingen automatiskt som en dröm. Inget strul. Inga omstarter. Det bara funkade.

För dig som inte vill ha en bärbar mac och inte behöver riktigt all den råstyrka som finns i Mac Pro är iMacen ett perfekt alternativ. De vassare konfigurationerna räcker dessutom riktigt långt, även för mer krävande uppgifter. Skärmen i både 21.5″ och 27″-modellerna överträffar de flesta konsumentskärmarna och ligger i nivå med proffsskärmarna (även om en glansig skärm inte är att rekommendera för dig som jobbar med tryck). Du får helt enkelt väldigt mycket dator för pengarna. Att Apple sedan skickar med ett trådlöst tangentbord och nya magic Mouse plus iLife-paketet gör det hela ännu mer prisvärt. Alternativet för dig som tycker att iMacen är lite för dyr är att titta på en Mac Mini och komplettera med en skärm – men ha i åtanke att en skärm i samma klass som iMacen kommer att kosta en hel del.

  • Pris i testutförandet (standard konfig.) 11 495 kronor, Apple Store
  • Levereras med Mac OS X 10.6 Snow Leopard och iLife ‘09 (bestående av iPhoto, iMovie, iDVD, iWeb och GarageBand) installerat.
  • 3.06 GHz Intel Core 2 Duo processor
  • 4GB RAM-minne
  • 500 GB hårddisk
  • NVIDIA GeForce 9400M med 256 MB delat minne
Taggar:
 

Jag har fått en hel del frågor av er läsare där ni undrar hur platt nya Magic Mouse verkligen är jämfört med gamla Mighty Mouse. Så håll till godo – här kommer några snabba bilder på Magic Mouse vs Mighty Mouse och som bonus slänger jag även in min Logitech MX Revolution i bilderna. Here we go:

MM1

MM2

MM3

mm4

mm5

mm6

MM_installningarOch för de som undrar – ja den känns väldigt låg och ger inte så mycket stöd för handen, och det blir lätt lite puckfattning på den. Precis som på Mighty Mouse måste du lyfta upp vänster finger innan du kan högerklicka, men det fungerar alldeles utmärkt att låta hela handen vila på musen och ändå kunna vänsterklicka. Batterierna (två helt vanliga AA-batterier) räcker i ca 4 månader enligt Apple under normalt användande. Rullningsfunktionen fungerar perfekt (med både ett och två fingrar) och har samma sköna effekt som på iPhone där du kan styra hastigheten på rullningen. Svepfunktionen fungerar bra den med, men kräver att du byter till ”puckfattningen” och ger lätt lite krampkänsla efter mycket svepande. Jag saknar nypfunktionen för att zooma in och ut, men det kanske kommer i en uppdatering?

Läs Joacim Melins Magic Mouse-test som publicerades här på Skrufve.se i går! :)

Test: Magic Mouse – nog är det magi alltid

Magic Mouse

Flipp eller flopp? Apples historia när det gäller möss är verkligen som den fula ankungen i dammen. Deras förra försök, Mighty Mouse, var så usel så knappast de mest härdade Mac-användare kunde säga att den var bra (förutom min gode vän Jeroen då, men han är ju av Holländsk börd vilket torde förklara det hela). Den trådlösa varianten var ännu värre, så dålig så jag lät yngsta dottern ta med den till skolan för att illustrera något på bokstaven M. Jag hoppades att någon skulle stjäla den så jag blev av med den för gott men tydligen har dess rykte nått riktigt långt för dottern tog stolt med den hem igen. Nu får de ha den när de leker hästgård, för ingen vettig människa vill ju använda junket.

Magic Mouse är alltså ett helt nytt kapitel. Formen påminner väl en aning om Mighty Mouse i det att musen är ganska låg och utdragen. Men till skillnad från Mighty Mouse så fungerar den åtminstone som utlovat. Att den är trådlös gjorde direkt att jag blev lite skeptisk men den skepsisen fick raskt ställa sig i skamvrån för Magic Mouse är tusen och åter tusen gånger bättre på den punkten jämfört med sin trådlösa föregångare.

Hela konstruktionen är så otroligt mycket tajtare och Magic Mouse känns betydligt mer påkostad och mer genomarbetad jämfört med den trådlösa Mighty Mouse. Här har Apple lyckats riktigt bra.

Den beröringskänsliga ytan är verkligen precis så cool som jag hade hoppats på och kanske är mina labbar aningen för stora för denna mus, en person med mindre händer hade troligen trivts riktigt bra med den.

Jag tycker den är okej. Den duger bra till att slösurfa lite med, eller för lite allmänt desktoparbete, men ska man sitta framför Photoshop eller annat där man i princip konstant har handen på musen så är Magic Mouse åtminstone inte för mig. Handleden spänner sig på ett onaturligt sätt eftersom handen aldrig vilar helt avslappnat på musens yta. Istället får man hålla i den på ett lite krystat sätt vilket åtminstone för mig gör att jag blir utmattad i både handled och hand efter ett par timmars arbetande.

Priset då? 695 kronor är mycket pengar men trivs man bra med Magic Mouse är det värt pengarna. För egen del är jag kluven till huruvida jag kommer att använda den i framtiden, men resten av familjen gillar den skarpt och jag åker troligen på att beställa tre till från Apple Store ganska snart.

Magic Mouse lever upp till namnet. Den är magisk, och det behöver man inte vara någon Appleexpert för att förstå.

Denna artikel är skriven av Joacim Melin. Du hittar fler texter av honom på macpro.se.

Taggar:
 

Sida 1 av 3123»

Letar du efter någonting?

Använd sökfältet nedan för att söka på Skrufve.se:

Hittade du inte det du letade efter? Skriv en kommentar eller kontakta mig så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa dig!

© 2009 Skrufves skrifverier, Jimmy Lee Skrufve.