Gör så här:

• Öppna Skivverktyg (finns i Program – Verktygsprogram).
• Klicka på fliken Partitionera.
• Ta tag i reglaget längst ner i det högra hörnet  (se den röda pilen), krymp nu din primära partition med lika mycket som du vill använda till Boot Camp. Det kan hända att du får ett felmeddelande, prova då att krympa partitionen i några olika steg eftersom det kan trilskas om du försöker ta en för stor andel på en gång.
• Nu när du krympt partitionen tar du tag i handtaget igen och utökar partitionen så den utnyttjar hela disken igen.
• Starta Boot Camp igen, nu ska det fungera att skapa en Windowspartition.

Skulle Boot Camp ändå krångla kan du faktiskt själv skapa en Windowspartion – i Skivverktyg klickar du på plusknappen som finns till vänster under volymkartan. Skapa en ny partition, ställ in hur stor du vill ha den (tänk på att ha utrymme så det räcker till om du ska använda Windows på din mac och installera program och spara filer) och formatera den som MS-DOS (FAT). Sätt in Windowsskivan och starta om din Mac så att den startar från skivan. I Windows installationsverktyg väljer du sedan den partition du precis skapade och formaterar om den igen – denna gång till NTFS (eller FAT32). Fortsätt windowsinstallationen. När allt är färdigt startar du din Mac med Windows (Håll inne Alt under starten för att välja OS X eller Windows), sätt sedan in din Leopard/Snow Leopardskiva och installera Apples drivrutiner för Windows som finns med på skivan. Svårare än så är det inte!

Observera att jag tyvärr inte har möjlighet att ge någon support på Bootcamp / Windowsinstallationer, läs mer på MacWorlds forum eller 99.se om du är tveksam eller kör fast.

Vad är jailbreak?

Vad är då jailbreak? Enkelt förklarat är det ett sätt att kringgå Apples spärr som bara tillåter program som finns i App Store – du kan även komma åt systemfilerna via SSH (du går in i rootkatalogerna på din iPhone via datorn). Att Jailbreaka är inte att låsa upp telefonen, men är nödvändigt om du vill låsa upp den. Du kan alltid återställa telefonen till originalutförande igen om det skulle krångla. Jag vill även passa på att påpeka att jailbreak är i gråzonen för det tillåtna, att Apple helst ser att vi inte gör sådant med våra telefoner och att du genom att jailbreaka den gör den mer sårbar för illvilliga hackare (de senaste rapporterna om en skadlig kod som sprids via jailbreakade iPhones kan skrämma många – men det är enkelt att skydda sig mot denna sorts angrepp – byt bara det s.k. Rootlösenordet, mer om det i slutet på den här artikeln).

Uppdaterad: Du bör även kolla upp när din iPhone 3GS är tillverkad – är den tillverkad vecka 40 eller efter, kan du inte jailbreaka med Blackra1n (veckonr. är de fjärde och femte siffrorna i serienumret), det som då händer är att din telefon hamnar i återställningsläge så fort du startar om den.

Det där lät kanske inte så uppmuntrande? Varför ska du då göra det? Svaret är att det det finns några fiffiga program som är guld värda – som inte finns i App Store. Här är min lista över programmen som fick mig att jailbreaka min iPhone 3GS:

1. Lockinfo

Lockinfo utnyttjar låskärmen bättre, och ger dig en snabb klassisk informationssammanställning över nya mejl, kalenderposter, väder, sms och allt annat du kan tänka dig – precis som hos många andra mobiltelefoner. Går att konfigurera så du får den information du vill. Informationen är dessutom skrollbar i låst läge.

Uppdaterad: Jag har fått vissa rapporter om att Lockinfo dränerar batteriet, jag har själv inte upplevt det men om batteriet helt plötsligt inte orkar med lika mycket bör du fundera på att avinstallera Lockinfo.

2. MakeitMine

Kanske inte världens nödvändigaste program, men jag tycker det är kul att kunna välja vad som ska stå som operatörstext. Just nu står det ”Skrufve” istället för ”3″ (se dumpen ovan till höger). Det går även att använda iEmoji-symboler (smilies) som operatörsnamn, har länge kört med en kaffemugg och en kungakrona .

3. Winterboard

Winterboard ger dig teman i din iPhone. Och en hel del andra tweaks. Kanske lite för mycket tweaks, det är ofta detta som kan sega ner en iPhone totalt. Mitt råd är att använda det med sparsamhet. Som ni ser på dumpen saknas ikonen för Navigon i det tema jag valt (det heter Glasklart), detta är något du kommer bli varse om när du börjar testa teman – många av dina program kanske inte finns med i temat – och då kommer de ikonerna att sticka ut och förstöra helhetsintrycket. Men om du är beredd att möblera om lite så kan du oftast få en riktigt snygg första hemskärm. Ett tema styr mer än bara ikonerna, det kan förändra hela gränssnittet – allt från chattbubblorna i SMS-konversationer till popup-dialoger och färger på knappar (se bilden på låsskärmen i första bilden, lås-upp knappen ser annorlunda ut, se även bilden här nedan till höger på Boxcar-notisen – den blå färgen i popuprutan är borta).

4. Backgrounder

Backgrounder är det många saknat i iPhone – möjligheten att köra program i bakgrunden, något Apple inte tillåter. Jag använder det för att kunna köra Spotify och Skype i bakgrunden, fungerar klockrent och har hittills inet orsakat någar problem. Det är busenkelt att använda Backgrounder. När du ska lämna ditt program håller du bara inne hemknappen lite längre för att aktivera eller avaktivera bakgrundsläge för det aktuella programmet. har du aktiverat bakgrundsläget behöver du bara trycka som vanligt för att lämna programmet. Du kan även ställa in att vissa program alltid körs i bakgrunden.

5. Elert

Gillar du Growls popuprutor när du får nya mejl i din Mac? Du kan få det i din iPhone också! Programmet heter Elert och ger en liten notis som kommer inglidandes från höger på skärmen, visas så månag sekunder som du valt och sedan glider ut ur bild igen. Detta fungerar oavsett vilket program du är inne på i din iPhone när du får det nya mejlet. Ett bra sätt att snabbt se om det var ett viktigt mejl som du bör läsa direkt eller om det kan vänta.

6. My3G

Här är programmet som tar bort de dumma spärrar (Det sägs att det var AT&T som tvingade Skype att inte köra röstsamtal över 3G nätet) som gör att vissa program inte tillåts köra över 3G-nätet utan bara fungerar med WiFi. Ett sådant ekempel är Skype, med My3G så kan du ringa Skypesamtal även när du inte har tillgång till ett trådlöst nätverk. Du kan även installera tyngre program än 10MB via App Store och iTunes Store (annars krävs WiFi för så tunga program).

7. StatusNotifier

Kolla på alla mina skärmdumpar – uppe i statusraden bredvid batterisymbolen och väckarklockan finns… Jepp! En ikon som visar att jag har nya mejl. Eller SMS, eller missade samtal. En standardfunktion på alla mobiler i dag – utom iPhone. StatusNotifier fixar dit dem!

Så här enkelt Jailbreakar du

En fråga jag ofta får av er läsare är hur man jailbreakar. Hur ska du då göra för att jailbreaka din iPhone 3GS (än en gång, jag avråder iPhone 3G-användare från att göra detta)? Enkelt – du använder BlackRa1n!

Surfa in här och hämta hem den version du ska ha (OS X eller Windows). Sedan är det faktiskt bara att starta BlackRa1n och klicka på knappen ”make it ra1n”.

Svårare än så är det inte – ett enda klick är det som krävs. Men för säkerhets skull ska du läsa iClarifieds guider (blackra1n för OS X och blackra1n för Windows) för att se vilka mjukvaruversioner detta fungerar med och steg för steg hur du kontrollerar att du har rätt version innan du kör i gång. Kom ihåg att du gör detta på egen risk, vare sig Apple, jag, iClarified eller Blackra1n tar ansvar för din iPhone. Skulle något gå fel behöver du oftast bara återställa din iPhone till original i iTunes och börja om igen, se därför till att ha en färsk säkerhetskopia innan du börjar. För att säkra upp din jailbreakade iPhone bör du byta rootlösenordet – här finns en detaljerad guide.

Jag har själv inte haft några problem med min jailbreakade iPhone 3GS – och nu kan jag använda den till fullo med Skype över 3G, Spotify i bakgrunden och överskådlig information där jag vill ha den!

Jag tycker väldigt mycket om min Mac. Jag tror inte det har undgått någon vid det här laget. När jag slutade som redaktör på MacWorld insåg jag att risken var ganska stor att min nästa arbetsplats inte vara en Macifierad värld. Och så blev det.

Nu har jag suttit här i två veckor. Två långa veckor. Missförstå mig rätt, jag får arbeta med sådant jag tycker är roligt och stimulerande, kollegorna är trevliga och läget i stan är bra. Men ändå känns varje dag väldigt lång. Och jag vet precis varför. Det är den där svart-silvriga klumpen som det står Compaq på som får mig att frustrerat skaka och kallsvettas. Nu överdriver han tänker ni nog. Om jag ändå gjorde det.

Jag jobbar just nu med att ta fram lite grafik till sajten och intranätet – för det använder jag Photoshop CS2 och Illustrator CS2. Inget avancerat. För att se sajterna jag jobbar med måste jag köra Internet Explorer 6.0. Japp, ni läste rätt. Sex punkt noll. Alla som jobbat lite med webben vet att man helst inte pratar högt om gamla IE 6.0. Men jag kan leva med det om jag måste. En annan förutsättning för att jobba är att man kan mejla – och ja, det kan jag. Visserligen saknar mejlprogrammet extrafinesser som koppling till adressboken, förhandsgranskning eller en sådan där fiffig ”uppdatera-knapp” för att manuellt kolla om det kommit några nya mejl. Men jag kan leva med det. Så vad är då problemet? Jo, försöker jag göra några av dessa aktiviteter samtidigt är det kört. Då kan jag roa mig med att titta på ett fönster som visar underliggande fönsters innehåll och lyssna på den stackars Compaqen som låter som en espressomaskin som försöker mala kaffebönor av stål. För det är en mycket långsam process att växla aktivt fönster. Och det låter på datorn som det är en smärtsam process. För mig är det en frustrerande process. Vill jag starta ett nytt program känns det som om datorn tillsätter en projektgrupp som ska analysera följderna av att programmet startas och sedan komma med ett yttrande i sakfrågan efter en omfattande remissvända innan programmet kan startas. Ungefär så snabbt går det. En modernare, snabbare PC hade säkert inte varit lika fruktansvärd, men jag hade ändå saknat att kunna slå mellanslag för att förhandsgranska en fil, Spotlight för att snabbt hitta rätt, Exposé för att få en översikt och hitta just det fönstret jag vill in i (i motsats till den informativa knappen (11 Internet Explorer)) eller enkelheten i PDF-hanteringen och att ta skärmdumpar som sparas där jag vill. Varför ska jag behöva öppna MS Paint (eller CS2), skapa en ny bild och klistra in för att spara en skärmdump?

Kanske inte lika illa, men bidragande till mina tilltagande gråa hårstrån är utseendet på gränssnittet. Det känns som jag kastats in i ett betonggrått bostadskomplex någonstans i en livlös ytterförort till Moskva under det kalla kriget. Att jag kommer vänja mig vid att tangenternas placering skiljer sig åt, och att jag öppnar en Startmeny (där man för övrigt även stänger av eländet) när jag egentligen vill kommando-klicka, ja det kan jag köpa. Jag kommer att vänja mig. Jag har ju faktiskt använt PC merparten av mitt liv. Men det ska inte behöva vara så. Jag vet ju att det finns ett bättre alternativ. Och det är väl kanske den vetskapen som gör det så oerhört mycket jobbigare.

Mina kollegor – som aldrig kört Mac eller använt en iPhone – stretar vidare som duktiga myror. De muttrar ibland när deras datorer visar sin sanna elaka Windowssida, någon enstaka gång hörs ett dämpat dunkande när någon försiktigt slår knytnäven i bordet och skriker lite inombords när Internet Explorer oväntat avslutats mitt under pågående redigering av intranätets löpsedel. Ibland säger de sitt mantra som IT-avdelningen bankat in i dem: ”Det blir bättre när vi får nya Windows nästa år. Det blir bättre då”. De jobbar på. De saknar inte widescreenskärmar, exposé, överblick, bakgrundsbelysta tangenter och framför allt OS X.

Nu är min lunch slut, och det är dags att slå igen min Macbook Pro (ja, jag tar i ren trots med mig min privata Mac till jobbet – Safari, Firefox och CS4 gör det roligare att jobba) som detta blogginlägg skrevs på och kila iväg på ännu ett möte. Jag leker lite med tanken på att ta med mig den på mötet för att se deras andra reaktioner. Kanske startar jag en revolution? Fast nej. Jag kan inte vara så grym mot dem. De har det bättre i ovissheten. De ska ju få Windows 7 nästa år. Det blir bättre då.